update
Nu har det nästan gått en vecka här i Markaryd, och det känns redan som om jag har varit här i flera månader. Stämningen i gruppen är helt fantastisk och jag har redan lärt mig så väldigt mycket.

Idag var danscenter här och sålde skor och kläder till oss. Jag köpte jazz-sneakers, teknik-skor, benvärmare, leggings och en balettdräkt. jag är helt förälskad i mina nya skor! Jag kommer sova med dom för resten av livet! Eller iallafall tills dess att jag får komma hem till min älskling. Vilket jag faktiskt gör imorgon!
Stockholm imorgon! Äntligen ska jag få sova med min älskling igen! :)
Puss och godnatt världen

Graaaatttis!!!!
Idag fyller bästaste Denise år!!!! Saknar dig!!!
Grattis på 20-årsdagen!!!

Nytt läsår, ny stad, nya tag
På grund av en släng av insomnia, så tänkte jag ta tag i detta nu.
Jag har börjat Show och musikal utbildningen på Markaryds folkhögskola. Ett jättespännande steg framåt mot min dröm om att en dag stå på en scen och kunna livnära mig på det. Det är jättekul att få dansa, sjunga, i framtiden(imorgon) spela teater och umgås med helt fantastiska människor hela dagarna. Alla delar samma dröm och finns samtidigt här och verkligen stöttar varandra. Atmosfären här på hela skolområdet är helt fantastisk.
Vi håller för tillfället på med vårat första projekt. Ett projekt som går ut på att presentera oss själva inför vår klass. Vi är indelade i två grupper och kommer om två veckor spela upp vårt projekt för varandra. Min grupps presentation kommer att börja med en film där alla säger en känsla som vi alla kände när vi började här. Jag har en tanke om min känsla av att jag är så beroende av att ha människor jag kan lita på runt omkring mig.. men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Hjälp med ord någon?
Samtidigt som det är helt underbart, så kan jag inte ens beskriva en liten del av den extrema tomhets känsla jag känner. Jag har ännu en gång kastat mig ut någonstans helt främmande och lämnat min trygghet och klippa hemma. Det är första gången jag och Daniel kommer att vara borta från varandra i mer än 1 1/2 vecka, och det känns redan som en evighet. Han är mitt största stöd och det finns inga ord som kan beskriva hur trygg jag känner mig hos honom. Jag vill inte förlora den tryggheten....
Med enkel sammanfattning så har jag alltså påbörjat ett utav de bästa, men läskigaste åren i hela mitt liv.

En helt naturlig bild på dig och mig.