Jag och mamma satt idag i bilen på väg hem till Sollentuna och lyssnade på en sommarskiva som Sollentuna musikklasser spelade in för en massa år sedan. Jag och mamma satt där och sjöng med i alla låtar, sjöng även lite stämmor där vi kände att vi kunde dem. Så kom "vi är blommor"! Maria Nygren, som då gick i årskurs 4 sjöng solo, sedan på refrängen så klämde jag och mamma in och sjöng för fulla halsar! Sedan märker jag hur min röst lite av sviker mig och hur tårkanalerna fylls. Några sekunder efter sitter jag där och STORGRINAR! Vet faktiskt inte riktigt varför, men min klass sjöng denna sång när vi gick i fyran, kanske var det därför! jag vet inte, men det var ganska skönt att gråta ut! :)