DE flesta som kanner mig vet att jag ofta lyssnar pa musik nar jag ar lite nere i hopp om att det kanske blir battre. Men det blir helt seriost bara samre.  Den laten paminner mig om gruppen som alltid ar lika bakis, den laten paminner mig om skrapet, den laten paminner min om kanske tidernas basta klass, de latarna paminner mig om fagelskadaren, den laten paminner mig om bokstaven, den laten paminner mig om pizzabagaren.... ja sa kan jag sitta hela tiden.  Men men det ska ga bra. Det vet jag att det kommer. Men det jag forsoker saga till er (om det nu ar nagon som fortfarande laser denna lilla blogg) ar att jag redan nu saknar er alla sa sjukt mycket!!!!

Tank pa mig nar jag om en vecka kliver in i en helt ny skola, kanner inte en enda manniska och ska klara mig pa ett helt annat sprak... blubb sager jag bara!