Det var en gång en pojke och en flicka. Pojken och flickan fattade snabbt intresse för varandra, men blygsamma som de var gjorde inte någon någonting åt det. Tiden gick. De pratade mer och mer på msn och sms. De märkte båda att det fanns något där. Men det tog för lång tid innan de två sågs igen så de lite av glömde bort varandra. När de sedan sågs igen var det som om tiden hade stått stilla. De pratade, flirtade osv och sedan pratade de länge in på småtimmarna i några veckor. Denna gång fattade verkligen flickan tycke för pojken och sa det till honom, men hon blev nekad. Det hade tagit för lång tid. Med ett sorgset hjärta fick då flickan försöka söka lyckan på annat håll. När de sedan träffades nästa gång var det än en gång som om tiden hade stått stilla. Denna gång var det pojken som fattade tycke men blev nekad av tjejen som hade hittat en annan pojke. Men ju mer hon tänkte på pojken så insåg hon hur mycket hon saknat honom och dumpade sin nya pojke och gick tillbaka, men då var det försent. Så här höll de på ett bra tag, gick om varandra. Det var en saga som inte lyckades få varken en början eller ett slut.
När de träffas är det som om tiden stått stilla, men där i mellan så lever de ett annat liv. Utifrån kan de verkas vara öppna och framåt med varandra. Men egentligen är det en skör historia. Försiktigt får man ta små steg framåt för att inte förstöra något som kanske ska bli något, eller inte ska bli.