time flies, time dies
Läste idag ett blogginlägg som förde tankarna tillbaka på förr. På vännerna, pojkarna, gymnastiken... Det finns så mycket jag saknar, så mycket jag kan glädjas åt att jag hade men även så mycket jag fortfarande mår så dåligt av. Det brustna hjärta jag fick blev aldrig riktigt helt.
Tanken OM är en tanke som förföljer mig vart jag än går. Jag vill kunna sluta tänka den, men det går inte. Vad hade hänt om...? Var hade jag varit då?
Jag har världens bästa liv. Jag bor sambo med världens bästa kille. Jag har de bästa vännerna runt om mig. Jag kan inte klaga på något. Bara på tanken OM........
Kommentarer
Trackback
